Många mil mellan

vitsippor och prästkragar

mellan vår och sommar

Many the miles between

wood anemone and ox-eye daisy

between spring and summer

Det var också i samband med en Levande verkstadsövning under min utbildning till dramapedagog som jag själv för första gången skrev en dikt i formatet 5+7+5 stavelser. Med hjälp av siktrutor letade vi efter mindre bilder i en större målning och använde dessa som utgångpunkt – en symbolisk ingång till hur kortdikten i kraft av sitt format kan leda till nya upptäckter i det förment bekanta.

Sen sjuttiotalet förekommer uppgiften att skriva kortdikt om sjutton stavelser här och var i den svenska skolvärlden. I vilken mån eleverna samtidigt får ta del av japanska eller västerländska exempel på haikuns närvaroskapande stilmedel och egenskaper varierar. Ofta tas årstidsord  eller naturen upp som viktiga inslag, men inte alltid. Stavelseräkningen förblir den minsta gemensamma nämnaren.

1974 kom Poeten Sonja Åkesson ut med Sagan om Siv, 118 treradingar, som föregicks av anmärkningen: :”Likheten med den japanska haikun i Sagan om Siv hänför sig huvudsakligen till stavelseräkningen (5+7+5 stavelser)”. I en kort efterskrift berättar hon: ”När jag besöker skolor har jag ibland delat upp elever i grupper på tre och låtit dem skriva haikudikter; en rad var”. Hon återger två exempel på elevhaiku, i båda bryts det lyriska mot ironisk vardagsrealism, precis som i hennes egna dikter. Det första exemplet är tydligt placerat i en svensk miljö:

”En morgongryning

Törstigt gräs som dricker dag

och systemet stängt.”

* Inför föredraget letade jag upp det danska namnet på växterna i Wikipedia och blev glatt överraskad då där stod att läsa: Hvid Okseøje (Leucanthemum vulgare) /…/er uofficielt Danmarks nationalblomst.

Variationer i rytmen

Den uppmärksamme läsaren har kanske noterat att Wahrenby använt arton stavelser i sin gestaltning av det svenska uttrycket ”vårt avlånga land”.  Som Kate Larsen nämnt i sin artikel om svensk haiku, frångick redan Dag Hammarsköld 5-7-5-mönstret. Treradingarna i Vägmärken (1963) innehåller visserligen exakt sjutton stavelser, men fördelningen över raderna varierar.

Idag är det även vanligt att svensk haiku varierar med hänsyn till antalet stavelser. I en kvantitativ studie av modern haiku baserad på senare års utgåvor av Tidskriften Haiku kom Peter Sjöstedt fram till att endast 33% innehöll 17 stavelser,  medan 55 % innehöll färre. Redan i den svensk-japanska antologin Aprilsnö bjöd dock nästan hälften av de svenska dikterna på rytmiska variationer. Här handlar det dock i några fall om vad som skulle kunna kallas urklippshaiku, rader som klippts ur en längre dikt, exempelvis Inga-Britt Wiks:

Vindens spår över vattnet –

Det tunna nätet är kastat.

Glänser i solen över min hud.

Bland dikterna i Aprilsnö återfinns även en handfull tvåradingar, exempelvis Maria Larssons meditativa:

Skuggan
mötte mina läppar när jag drack

Vidare förekommer fyraradingar och dikter med titlar, exempelvis Setterlinds:

I månskenet

Skuggan dansar

för sin blomma

som är död

Svenska friheter och japanska

Aprilsnö är en tvåspråkig utgåva, där hundra moderna japanska haiku översatts till svenska och de hundra svenska dikter som ingår översatts till japanska

I urvalet av japanska haiku återfinner man inte en enda som avviker från 5-7-5-mönstret. Är då de svenska dikterna friare, mer dynamiska, känns de kanske rentav modernare? Nja. De stannar ofta vid naturiakttagelser, kanske med en symbolisk underton, som hos exempelvis Jan Idlinge:

Floden flyter fram

vid kottrika alens strand.

Fröet med vattnet.

Förekommer ett mänskligt subjekt som förnimmer eller agerar sorteras dikten gärna in i sektionen ”allmänt” istället för någon av årstidssektionerna, det gäller exempelvis Gun Wahrenbys:

Det var när jag såg

din rock över min kappa

som allting stämde

Medan man i den japanska vintersektionen finner Kawaguchi Miekos:

Bakifrån

sätter jag på dig rocken

till farväl

Beror det på att japanska kigo bjuder på ett bredare register, större associationsrikedom och mer dynamisk sammanflätning av människan och årstiderna än en mer allmän idé om haiku som naturlyrik? Nu har ju i och för sig Florence Vilén redan 1974, i Lyrikvännen, noterat att haiku inte inskränker sig till naturvinjetter – ämnet är mänskliga känslor. ”Haiku handlar om naturen och människan i naturen” skriver hon i Haiku nr18/2010. I Aprilsnö finns hon representerad med dikten:

Hem från akuten,

över huset fullmånen

och snö på träden

Mänsklig dramatik och naturbild.

Den bild Aprilsnö ger av svensk haiku är förstås färgad av urvalet. Smeksamt formulerade naturiakttagelser utan spår av ironi tillhör undantagen bland de 118 treradingarna i Sonja Åkessons Sagan om Siv. Den av hennes dikter som ligger närmast millenieskiftets svenska haikuideal är nog:

Blankvåtsvart brygga

Utsuddad gränsen mellan

moln och dimvatten

Den ingår i Aprilsnö, däremot inte ett konkretistiskt experiment som Åkessons:

Rött Rött Rött Rött Gult

Grönt Grönt Grönt Gult Rött Rött Rött

Rött Rött Rött Rött Rött

Versalerna förstärker diktens staccatorytm, som även rent ljudmässigt kan leda tankarna till trafikljus, det där envetna tickandet. Det finns ju många konventioner kring rytmen i haiku, även avseende vad som sker inom ramen för de där 5+7+5 stavelserna och i det hänseendet rör sig Åkesson bortom allfarvägarna – versaler och dubbla blanksteg mitt i rader, dikter uppbrutna i flera fragment och självfallet ymnigt bruk av överklivningar är karakteristiska. Hon har förvisso rätt i sin anmärkning att likheten mellan hennes texter och japansk haiku huvudsakligen hänför sig till stavelseräkningen.   

Samtidigt är det lätt att associera från hennes färgdikt till en tidigare, svensk haikuinspirerad dikt, ur Bo Setterlinds Några ord fästade på siden:  

ARBETE

På havsstranden

rött rött rött

- paprikan torkas

Åkessons konkretistiska experiment kunde kanske vara värt att inkludera i en framtida antologi även med tanke på att flera nordiska poeter med konkretistiska böjelser intresserat sig för haiku under sjuttiotalet -  i Danmark Hans-Jørgen Nielsen och från Norge Jan-Erik Vold, med dikter som:

Ingenting er

ingenting, ingenting

er ingenting

(I huset er hvitt, 1970)

Vold bor sedan länge i Sverige och en av Helen Solstrands dikter i Aprilsnö ger en vink om att svensk haiku även påverkats av honom:

Tom handske i snön

Fingrarna böjda i löst grepp

Om ingenting

(Jämför Volds: Handske i snön/i löst grepp/ om ingenting)

Mer spännande ter sig relationen mellan Wahrenbys och Tranströmers dikter som redaktörerna i ett snilledrag placerat på samma uppslag:

Blanka spår i snö                              Kraftledningarna

ledningar det sjunger om                    spända i köldens rike

och en blå spårvagn.                         norr om all musik.

Gun Wahrenby                                Tomas Tranströmer

Tydliga beröringspunkter mellan motiven, men helt olika stämningar. Hos Tranströmer en känsla av mystik och tyngd, en bild som fixeras – verbet i dåtid, musiken har tystnat. Hos Wahrenby en bild som förändras när den växer fram, verbet i presens, spårvagnen kommer.

Aprilsnö är en antologi som fortfarande kan läsas med stor behållning och då inte bara för de utmärkta översättningarna av hundra samtida japanska haiku som skrivits under 1900-talet.

Efter millenieskiftet   

Det är synd att Aprilsnö som kom ut år 2000 har gått ur tiden i och med att förlaget lagts ned. Andra haikuinitiativ  i samband med det japanska kejsarparets besök i Sverige samma år lever dock vidare.  Redan året innan grundades Svenska Haikusällskapet (SHS) och sedan millenieskiftet hålls haikuverkstäder i SHS regi. Sedan år 2001 ger SHS ut Tidskriften Haiku, som hittills kommit ut med 26 nummer, varav två antologinummer. I nummer 24/2013 finns således svenska haiku som publicerats i tidskriften från år 2006  och några år framåt samlade, vilket kan ge en viss inblick i vad som hänt i svensk haiku sedan Aprilsnö kom ut. Här märks en stor spridning av motiv och stilar. Innan jag går närmare in på några exempel kan det dock vara på sin plats att nämna några arenor på nätet för svensk haiku:

Frihaiku.se, en nättidskrift som kom ut 2008-2012 innan den gick in i en längre viloperiod. Liksom Tidskriften Haiku grundades den av Lars Vargö, som här även bidragit med ett stort antal översättningar av såväl klassisk som modern japansk haiku.  

Poeter.se, en lyriksajt medlemmar publicerar och diskuterar varandras dikter. Bland den stora mängd texter som rubricerats haiku finns en del intressanta, exempelvis har signaturen Gun Whale en egen, omisskännlig stil. Några av hennes dikter har även publicerats i Tidskriften haiku, exempelvis:

Tåget ankommer

ett tvärsnitt av Sveriges snö

fastbränt på fronten

Från zen till senryu – nutida svenska haikutyper

Vad och hur är svensk haiku? Och varför? Spridningen av motiv och tekniker gör det allt svårare att sammanfatta.  I essän Haiku: A Bridge between Sweden and Japan har Noriko Thunman dels noterat hur en förkärlek för Shiki-skolans objektiva skiss-estetik kommit till uttryck i tidigare svenska antologier som exempelvis Aprilsnö, dels att  “Swedish haiku writers have already progressed their art to the point of modern Japanese haiku, where subjectivity is no longer categorically banned” sedan hon citerat två dikter ur Tidskriften Haiku 22/2012 och - givetvis - en dikt av Tranströmer. Vidare menar hon att även svenska poeters liberala hållning avseende formen, där poetisk kvalitet upplevs viktigare än att strikt hålla sig till sjutton stavelser, i alla fall delvis kan förklaras med tillgången till översättningar av modern japansk haiku.

Jag tänker att ordet delvis bör understrykas i sammanhanget – med tanke på hur fritt poeter som Hammarsköld, Setterlind och Åkesson förhållit sig redan innan framför allt Lars Vargö (även i Aprilsnö) bidragit till att svenska läsare fått tillgång till nutida japansk haiku och då i översättning från originalspråket, utan mellanled. Samtidigt kan Lars Vargös insatser inte överskattas, de lär påverka svensk haiku lång tid framöver.    

Hursomhelst, istället för att sammanfattta – låt mig ge exempel på några lekfullt namngivna svenska haikutyper:

Zenhaiku/mindfulnesshaiku

En poet som särskilt utmärker sig inom denna genre är Johan Bergstad:

stilla snöfall

en tanke här

en tanke där

(Tidskriften Haiku 24/2013)

Vild/fantastisk haiku

Flera av Jörgen Johanssons haiku ryms under denna rubrik, t ex:
 

Stonehenge -

en druid anländer

i sin psykedeliska bil

Ett annat exempel är Eleonora Luthanders:

Han rider

På sin opersonliga åsna

Genom cyberrymden

Familjehaiku

Marcus Larsson skriver mest på engelska, oftast figurerar bilder från familjelivet

Vårsol

vi försöker vara tre

på cykeln

(Tidskriften Haiku 25/2014)

Kulturhaiku

De kan röra konst, litteratur, musik osv:

Tunn snö på trappan

min kvast får aldrig flyga

med Harry Potter

Florence Vilén

(Tidskriften Haiku 25/2014)

solnedgång över isen

min långsamma skugga

av Giacometti


Paul Wigelius

(Tidskriften Haiku 24/2013)

Fotohaiku

En poet som skrivit många fyndiga är Irene Carlsson:

Nytt pass –

ordnar anletsdragen

till EU-standard

  (Tidskriften Haiku 26/2015)

Drömhaiku

Det kan vara såväl mörka som ljusa drömmar

 
Vargtimman:

räknar mina fingrar

efter mardrömmen

Jörgen Johansson

Vaknar när marken

är vit – men såg det snöa

redan i drömmen

Sven Enander, i Rykande snö

Landskapsfilosofisk haiku

Det filosofiska inslaget kan vara subtilt, som hos Christina Broström

Blågrå vårhimmel

nakna grenar har delat sig i två

gång på gång, i två

eller mer explicit, som i Anders Fredenlunds, kanske Santoka eller Hosaiinspirerade

bonsai…

det liv som blev

mitt

(båda dikter i Tidskriften Haiku 25/2014)

Lek- och spelhaiku

Ett charmigt exempel står Johan Bergstad för:
 

Vårsol

hoppar hage

när ingen ser

(Tidskriften Haiku 24/2013)

Senryu

Många senryu är tidsbundna, exempelvis:

Carl-Henric Svanberg

vill inte få sitt porträtt

målat i olja

 
(googlar man på namnet + olja får man dock facit)

 

Yrkeshaiku är ofta mindre tidsbundna, exempelvis Florence Viléns:

Konsert i kyrkan,

mellan sångerna hostar

kören i otakt

Florence Vilén, Tidskriften Haiku 24/2013

Fler motivbaserade typer skulle kunna nämnas och exemplifieras –  kosmisk haiku, relationshaiku, resehaiku osv. Att fler svenska poeter efterhand inspirerats att skriva haibun och senaste numret av Tidskriften haiku rymmer en kollektiv haibun, dvs en reseberättelse med insprängda haiku av olika deltagare, har jag inte ägnat något utrymme åt här. Tilltaget föll dock väl ut och kan rekommenderas! Ytterligare någon aspekt av svensk haiku som jag hann ta upp i februari i Köpenhamn kanske har fallit bort, någon aspekt om jag inte hann ta upp finns istället med ovan... Som postskriptum kan jag notera att Bo Lille i sin Haiku-håndbog - som jag fick i mina händer då och äntligen hunnit titta närmare på nu - också gett sig in på företaget att skapa en egen haikutypologi med delgenrer, fast utifrån delvis annorlunda utgångspunkter. Huvudpoängen med greppet är hursomhelst likartad: att ge ett hum om all den mångfald som ryms inom haikudiktens endast till det yttre begränsade ramar.